Socialfobi

Social fobi har funnits i alla tider, fler kvinnor än män drabbas utav detta enligt forskningen i ämnet. Tror själv inte det är könsrelaterat med att kvinnor är svagare individer för detta psykiska illamående. Kvinnor drabbas mer för kulturen med och vara kvinna är annorlunda än och vara man. Kanske rent av att vi män med vår kultur omedvetet orsakar detta för och själv må bättre, då kvinnor omedvetet får socialfobi.. Med alla oftast psykiska problem som socialfobi så finns det en orsakande faktor.

Det är mer en speciell mönster vi människan lever i, då socialfobi kan komma för vem som helst där vissa är starkare att motså felet än andra, men även den starkaste av oss kan drabbas och förhållanden är det ”rätta” för och drabbas. Kan vara andra andra människor, fler än majoriteten man kanske känner som är otrevlig mot en och då sker en implosion att stänga in sig och vara rädd för andra människor.

Det är heller ingen kroniskt sjukdom (som jag ser det), det är kroppens psykologiska försvarsmekanism som sätter kroppen i halt, tills du själv ordnat upp det liv du lever, bort ifrån vad som blivit en fobi för andra människor, eller den egna arten.

Uppkommer oftast vid puberteten
Vissa menar att samhällskraven är en bärande faktorn till varför detta sker, att man skall vara duktig & attraktiv, men just att ha inre starka krav på sig själv gör att du slutligen vill fly från allt och alla då socialfobin sker, en försvarsmekanism som stänger in oss från alla krav, så vi kan pausa och andas igen..

Det positiva med icke kroniska psykologiska sjukdomar är att det altid finns en väg, det gäller bara att finna det mest lämpliga, det bästa medicinen är oftast kärleken som likväl kan vara från nära & kära. Men om förhållandena är svåra så finns det andra vägar och hur vi alla tänker olika finns olika sätt att komma ur dilemmat.

Medicinerna
Inderal, Temesta, Sobril, Xanor… nåväl ”Ett kärt medicin har många namn”.
Detta är något jag är anti gällande medicin för inre konflikter, för om inre konflikter har skett utan medicin, så bör man kunna återställa det utan medicinring.

Givetvis finns extrema neurologiskakroniska fall, men ”vardags människan” kan göra det utan, ibland är tron på medicin så stark att det blivit en placebotro och räddslan att vara utan gör en människa bara svagare, det inre läkningskrafterna som kroppen har är starkare om man vågar lita på sig själv.

Flertalet löser även problemet med alkohol som är det värsta sortens medicinering som slutligen förvärrar det hela i ett ännu djupare psykos.